Idag var det urn-sättning av sonens farfar min älskade sambos far. Ena tösen och hennes sambo följde med oss dit. På vägen dit så såg vi hur mycket träd som gått hädan i stormen Dave. (precis som mitt "nya" tunnelväxthus) Det var en kort cermoni vid urnlunden och det var ett fint avslut. Begravningsförrättaren läste en fin text om en man som satt vid bryggan och tog en båt bort mot horisonten och försvann. Och familjen som stod och tittade efter honom sa nu ser vi inte honom mer. Men på andra sidan vart det tvärtom där stod dom på stranden och sa, se där kommer han. Han är borta för synen och för känseln men finns där ändå i våra tankar och sinnen.
När den korta cermonin var slut så åkte vi till farmor på lunch och hämtade upp ved som vi sågade upp i somras eller om det var två somrar sedan. Farmor fick lite glädjande nyheter också så här i sorgen.
Sambon fick en överraskning, farmor hade bakat en tårta för att fira i förskott (han fyller 60 i maj).
Vi fikade och sen bar det av hemåt igen. Men först packa in veden och gräva upp lite växter till dottern. Och nu är vi äntligen hemma igen. Imorron är det lovskola för sonen.
Farmor fina blåsippor.
Tur att jag tog ledigt imorron då att jag kan vila upp mig lite, om jag kan då det ilar i örat och gör ont i örat och ömmar i skinnet på kinden och huvudet (tandvärk eller öroninflamation) eller så blir det stugan för mig.
